Lästid: 9 min

Allt man kan önska sig

Det är en mellankylig decemberlunch mitt i Malmö. Julhandeln har precis blivit lite så där nervig. De få som har fått på sig lunchjackan surrar mest runt. Alla verkar vara på jakt efter något, vad nu det är. På väg till vår intervju passerar vi en storväxt framtidsiglo mitt på torget. Där inne serverar ett av de lokalt aktade surdegsbagerierna sockertoppad saffranskardemummabulle med kort dragen cortado på havremjölk till det ena barnvagnsrallyt efter det andra. I ett stort träd hänger fyrtio julklappar som gungar med vinden, i ett annat attackerar fyrahundra animerade led-istappar förbipasserande med lite julstämning. Till vänster kan man få ekologisk pulled älg-pita med syrad rödkål och gud vet vad, till höger skenar fantasin iväg över en grill som är lika stor som en karusell. Alla verkar ha maximerat sina koncept i jakt på den medvetna kunden — vem nu det är…

Det man vill ha

Lite längre bort, bakom alltsammans, stoltserar en svart gammal cykel som uppmärksammar förbipasserande på den lilla butiken. Vi hinner knappt över tröskeln förrän värmen omfamnar oss i form av Sara och Oscar, två stjärnor av tre på Brillor å sånt. Vi glömmer ganska snart att vi är omringade av ikoniska glasögonmärken av yttersta kvalitet, släpper ut magen lite och börjar tramsa. När Kristina kommer ner från etaget där kontoret ligger har vi snart provat varenda båge och apparat i hela butiken. Det är inte helt utan anledning vi nu börjar ana att det hela handlar mer om ”sånt” än om ”brillor”. Frågan är bara vad ”sånt” egentligen är.

Vi sätter oss ner en stund med Kristina för att komma framgången in på livet.

Så, vem är Kristina Linderoth?

— Jag är från Malmö… ja, vad svarar man på en sådan fråga. Jag är ju egentligen en gammal cover-tjej. Som spelade i band och sånt. Jag gillar såklart musik, men det är något med det där med att lira i ett band som inte är helt olikt det vi gör här i butiken.

Hur då menar du?

— Sättet att vara, sättet att leda. Det handlar om att man inte klarar sig utan varandra. Och att leka fram saker och ting tillsammans. Det är i sådana konstellationer jag har trivts bäst i livet. Det är först då allting kan bli riktigt bra.

Varför blev du optiker?

— Det var lite av en slump. Eller rättare sagt, det var av lathet. Det kanske inte låter särskilt inspirerande, men är det inte så för de flesta?

Att man är lat?

— Ja, faktiskt, men framförallt att man gör saker som leder till det ena som tar en till det andra. Många av de stora avgörande besluten i livet sker ju ofta i en period då vi är mellan 15 och 25, då de flesta av oss inte har någon aning om vad vi vill göra i livet om 10–20 år. Ändå ska man välja väg. Tänk dig att du är född på 60-talet, skoltrött i mitten av 70-talet samtidigt som du håller på att forma din identitet, bryta dig oss loss från allt. Då kommer det in en syokonsulent i manchesterbyxor från höger och undrar: Vad vill du göra då? 

Vad svarade du?

— ”Så lite som möjligt.” Gärna en utbildning där man inte läser så mycket. Det var så jag tänkte då. Det var den skoltrötta sjuttonåringen som fick ta beslutet åt mig för all framtid.

Är det något du ångrar?

— Verkligen inte. Jag kunde såklart valt något annat, men jag hade ändå jobbat med människor på det sätt jag gör idag. Det här skulle kanske kunnat vara en musikaffär men nu råkar det vara en glasögonaffär.

Ja, vad handlar Brillor å sånt om egentligen?

— Här säljer vi bara glasögon som du kanske märker, inga linser så långt ögat kan nå. Och vi säljer bara det bästa man kan få för pengar. Det har sin förklaring i vår approach och vilka kunder vi vänder oss till. De som kommer till oss bryr sig om kvalitet, detaljer, omsorg. Hur saker och ting känns och ser ut, hur glasögonen får deras personlighet att komma fram på olika sätt. Då krävs det att vi kan möta dem i det. Hit kommer man för Sara, Oscar och Kristina. Det handlar extremt mycket om det. Det bästa jag har gjort är att anställa mina kollegor.

Kunden i fokus är det ju många som pratar om.

— Ja, även kedjor. Och lågprisbutiker. Alla pratar om kunden. Men den stora skillnaden är hur. Och varför. Här är man inte ett nummer på en lapp. Här är man en person, som har ett namn. Det är så för att vårt arbete faktiskt handlar mycket om att göra något speciellt för en annan människa. Det kräver inte bara att man känner kunden på riktigt. Det kräver också att kunden känner dig. Litar på dig. Och det måste få utrymme, både i form av tid men också i bemötandet. Därför genomsyrar det hela processen; att vi gör det mesta av jobbet här i butiken, att vi använder en del äldre metoder för att kunna erbjuda ett gediget hantverk hela vägen. Och för att komma nära kunden. Kolla bara på den här gamla apparaten, den är lika bra som en ny, men bara det att man är 10 cm från kunden, att processen går i mänsklig takt, får ta lite tid, att det inte är en halvmeter tjock modern artificiell intelligens mellan oss som tar alla besluten automatiskt på tio sekunder.

Men finns det inte risk att ni uppfattas som lite mossiga och inte hänger med?

— Nu har vi ju inte bara gamla apparater. Men ändå, det är inte det som är poängen. Vi är extremt framåt, hänger med i trender. Det måste vi. Kunderna idag är väldigt pålästa, vet vad de vill ha. Det är dem vi ska guida genom processen. Och det ställer helt andra krav på oss som säljare. Det handlar inte om vem som har den senaste utrustningen. Människan, relationen är central för att vi ska kunna leverera på högsta nivå. Då fungerar till exempel sociala medier utmärkt, vilket råkar vara modernt. Men vi använder det inte för den sakens skull, eller bara för att man ska. Allt vi gör måste utgå från hur vi bygger relationer med våra kunder och vår omvärld, och gynna det.

Och gynnar det affärerna då?

— Verkligen. Sedan vi startade med Instagram har våra affärer skjutit i höjden. Här har vi valt att vara väldigt personliga och transparenta, precis som vi är i verkligheten. Jag tror att det är en stor del av framgången, vårt sätt att vara passar väldigt bra i en digital miljö där just det sociala är grunden. Vi säljer ju grejer som i vanliga fall ofta ramas in av höga pretentioner och ytlighet. Det plockar vi ju ner redan med namnet på butiken. Hos oss vill vi skapa en miljö där alla kan sänka garden och få fram sitt riktiga jag. Annars kan vi aldrig hjälpa kunden att hitta den båge och glastyp som passar bäst.

Apropå miljö, hur skapar man den? Ni är ju inte tre stycken Kristina.

— Tack och lov för det! Och det är ju även själva poängen. Man behöver varandra. Som ledare behöver man andra människor. Och andra människor behöver dig som ledare. Som jag sa innan är mina anställda min bästa investering. Men den investeringen är ingenting man bara gör en gång, och sedan är det klart. Den måste jag göra hela tiden, vilket jag gör med glädje. Det är oerhört givande att se andra utvecklas, på alla plan. När man har kommit en bit i sitt företagande måste man börja fokusera och låta andra komma in och göra saker bättre. Det är så man lyfter sin business.

Men hur lyfts du då?

— De pushar mig. Vi jobbar mycket med det, att hjälpa varandra att komma lite utanför vår egen trygghetszon hela tiden. Och det kan vi för vi känner varandra väldigt bra. För några år sedan gjorde vi ett sånt där personlighetstest, inte för att vi lever slaviskt efter det men vi har arbetat med det och tagit varandra på allvar. Det har verkligen hjälpt oss att förstå hur vi kompletterar varandra bäst. Vi är ju olika individer, men vi har samma värderingar i grund och botten. Det tror jag är nyckeln till mycket.

Har du något bra tips till alla företagare där ute?

— Ja, men det får nog bli det då. Omge dig med personer som är bättre än dig själv. Det är mitt bästa tips. Då kan du fokusera på glasögonen och kunden. Det är så klart inte lätt att göra i början. Men med tiden måste du det för att komma vidare och utvecklas. Och då menar jag inte bara anställda eller partners. Jag menar vänner, mentorer och konsulter. Lägg ut svåra och viktiga grejer som inte är knutna till kärnverksamheten på skickliga konsulter. Och när det kommer till mentorer — lyssna inte på folk i din egen bransch. Du ska lägga din personlighet i det du gör men när det kommer till generell affärsutveckling så behöver du lyssna på någon som verkligen kan det och som har erfarenheter från andra områden. Min bästa vän är också min bästa rådgivare, och hon jobbar med fastigheter.

Man måste inse att man alltid är beroende av andra människor. Jag hade till exempel aldrig vågat starta detta företaget utan Camilla som var med från början. Oavsett om man tycker olika, går skilda vägar i livet efter ett tag, så är det tillsammans med andra människor som alla resorna blir möjliga.

— Det andra tipset är: Lär känna din kund! När du känner din kund vet du bättre hur du ska utvecklas själv.

Varifrån kommer din energi?

— Att hålla den här nivån är inget självpelande piano. Men jag är inte ensam. Sara och Oscar är energin. Och sedan är det ju också så, att när man har satsat på all utbildning, utveckling, när alla är samkörda — då kan man ta lite ledigt som entreprenör. Då behöver man inte ligga sömnlös om nätterna. Då kan jag också utvecklas på andra plan, och då kan jag fokusera på att utveckla och förfina verksamheten.

Det är därför jag orkar köra vidare. Det är därför jag har passionen kvar.

Om du fick kika i spåkulan nu, vad hoppas du få se där?

— Hmm, jag är verkligen en nu-människa. Det är en av mina svagheter, men jag försöker vända det till en styrka. Och det avspeglar sig kanske i mitt sätt att leda. Jag är inte den som har målen klara för mig eller ställer upp några stora visioner. Jag har en idé, mer än så har jag inte. Sedan får den växa med andra i en process. Det är lite som att spela i band som jag pratade om innan. Jag tror att den öppenheten och lekfullheten är viktig, inte minst i en tid då det är väldigt svårt att förutspå vad som händer nästa månad. Då gynnas man av att ha en organisation som inte behöver rucka på sin filosofi, men som kan vara väldigt snabb och följsam i de lösningar man presenterar. Men jag tror som sagt också att det är grunden i hur man bygger en bra miljö där alla utvecklas, hänger med och förstår verksamheten — att inte jag bestämmer målen och vägen från början. Det kan man leka sig fram till under resans gång.