Dold i en snödriva.

Vi har färdats genom halva riket längs stambanan när det är dags för våra nyvakna knäleder att kliva ut på perrongen. Här i det jämtländska hjärtat Östersund har vi bestämt möte med en av den svenska vindkraftens dolda förmågor — Magnus Mattsson, Commercial Manager på Nordisk Vindkraft. Klockan är sju på morgonen och januaritemperaturen får oss att raska på genom staden till den gamla kasernbyggnaden där företaget huserar. När vi äntligen kommer fram är Magnus upptagen bakom en låst dörr i ett viktigt möte, ingen verkar veta hur lång tid det ska ta. Automatkaffet i korridoren och någons bitglada hundvalp värmer gott så länge. Från de olika rummen kan man höra jämtmålen mumla ikapp för att tillsammans bilda ett omfamnande sorl.

— Ursäkta väntan, utbrister plötsligt en klar stämma längre ner i korridoren. Det var en kontakt från Schweiz som hade vägarna förbi. Man stänger gärna inte dörren då, när man bor mitt i en snödriva…

Det är Magnus, han pekar på de slokande kaffekopparna i våra händer och fortsätter:

— Kanske mer sånt där innan vi börjar?

Chanserna är framtidens råvara.

Magnus Mattsson kanske beskrivs bäst som en pragmatisk opportunist. När han började i branschen för fjorton år sedan kunde han ingenting om vindkraft. Ändå har han varit med och förverkligat en viktig del av de tolv procent som vindkraften bidrar med till svenskarnas eluttag.

Magnus berättar att det inte var någon självklarhet att det skulle bli just vindkraft. För drygt 14 år sedan skickar han en ansökan till Borevind, embryot till dagens Nordisk Vindkraft. Då är han kvalitetschef inom Ericsson. Ett jobb han trivs med. Men man måste peta lite på vissa chanser man får för att se i vilken riktning de rullar, säger han. Ansökan till jobbet som projektledare är tre fingrar lång vilket retar upp ledningen tillräckligt mycket för att han ska få komma på intervju.

— Så här var det, styrelseordförande satt tyst under hela mötet och bara tittade på mig. Mot slutet reste han sig och sa: Jag har bara en fråga, vad kan du egentligen om vindkraft? Jag hade bara ett svar: Ingenting. Han undrade om jag inte såg det som ett problem. Jag svarade något i stil med att det är skillnad på kunskap och kompetens. Jag tror ofta att det är så; att den kompetens vi besitter går att applicera på många områden. Det är viktigt att inte slösa med expertkunskap på fel ställen i en organisation. På vissa poster är det helt enkelt bättre med oss generalister.

Idag består Nordisk Vindkraft av ungefär tjugofem medarbetare. Magnus är den enda som fortfarande jobbar i bolaget av de som var med från starten.

Att göra jobbet möjligt.

Kontoret kantas av anspråkslösa väggar varav en av dem har ett litet fönster som vätter mot den gamla kaserngården. Förutom glada små spår av Magnus barn lite här och var, pryds rummet enbart av en sportjacka som hänger på lagom greppavstånd från dörren. Ovanför skrivbordet bråkar två gamla sneda krokar om samma plats i ensamheten. En dator samsas med en hög av papper på ett rymligt skrivbord. Inget överflödigt så långt ögat kan nå, om man mot förmodan inte tycker att små modeller av vindkraftverk hör hemma i den kategorin.

Magnus har precis rott i land ett projekt med en park på åtta vinkraftverk. Affärsuppgörelsen är klar, nu återstår det bara att bygga allt. Det känns lite som han inte lyft blicken från skrivbordet under de tre år det tog att knyta ihop säcken.

— Jo men visst, det tar lång tid att komma i mål. Fast man kan ju inte ge upp, det är så jobbet ser ut helt enkelt. Vi ska vara duktiga på att att hitta en väg tillsammans med alla inblandade. Då kan det ta lite tid. Parken är förhållandevis liten, ändå levererar den el till 32000 svenska lägenheter.

Utmaningen i det här jobbet ligger mycket i att vara möjlighetsmakare, hur klichéartat det än låter, fortsätter Magnus. Samtidigt menar han att Nordisk vindkraft inte kämpar längst fram med innovationer.

— Det är inte ”vi” helt enkelt. Vi skulle aldrig låta våra investerare ta de riskerna. Nordisk Vindkraft levererar hög kvalitet och effektiva landbaserade vindkraftsparker. Det är det förtroendet vi lever på.

Ibland kan man behöva köra över folk.

Vindkraft är ett ämne som berör. Så var det även på 1100-talet, när väderkvarnarna kom till Europa med korsfararna från resorna till Levanten. En del människor gick så långt som att bränna ner möllor för att befria vindgudarna från människornas stöld. Idag verkar blotta synen av vindkraftverk uppröra somliga. Särskilt om de bor i närheten.

Men detta är enligt Magnus en vanligt förekommande tillika ensidig beskrivning av den faktiska verkligheten.

— Folk tycker mycket bättre om vindkraft än vad man tror. Självklart finns det negativa röster men de är så försvinnande om man ser till vad det innebär för helheten. Det finns inget egenvärde i att alla ska älska vindkraft. När vi startar upp ett projekt är det några få procent av de berörda markägarna och övriga lokala intressenter som besitter tveksamheter. Men det är viktigt att lyssna till just dessa, vara tillmötesgående och förstärka de saker de har att vinna på projektet. Så börjar varje lyckad förhandling och vi brukar hitta en gemensam väg att gå till slut.

Magnus understryker att man kan göra saker i den här branschen som i alla andra: bra eller dåligt.

— Jag vet inte om vi på Nordisk Vindkraft gör allting bäst, men det är i alla fall vår intention att göra det så bra det går. Och visst, ibland måste man köra över folk helt enkelt. Ibland. För om vi inte skulle bygga de där verken i ett visst projekt skulle istället en överhängande majoritet bli överkörda, de skulle stå utan hållbar energi och klimatmålen skulle bli naggade i kanten.

Hur får man vinden att hålla i sig?

Vindkraft är en komplex affärsmiljö, det råder det inga som helst tvivel om. Förutom att tygla väder och vind, arbeta mot de egna visionerna och de nationella klimatmålen ska man samtidigt parera media och lobbyister, navigera i lagar och förordningar, komma överens med markägare, jägare, lokalbefolkning, samer, turistnäringen och så klart kapitalet. Sammantaget ska det bli en konkurrenskraftig produkt. Hur får man det att gå ihop?

I slutet av 2015 kom PwC ut med en rapport om att vindkraftsindustrin i Sverige gör historiskt låg lönsamhet, att omsättningen är oförändrad sedan 2011, rörelseresultatet halveras varje år och utbyggnadstakten stannar av. Rapporten hänvisar till tänkbara lösningar genom åtgärder som avyttring, mer leasing, elhandelsavtal eller andra längre kommersiella lösningar trots de låga priserna, få in externt kapital samt att omförhandla de dyra serviceavtalen som ökat de senaste 4 åren. Det låter nästan som om luften håller på att gå ur hela branschen.

Magnus är tyst en stund. Lugn, men tyst. Sedan säger han att han inte har läst rapporten men att bilden i stora drag verkar stämma som beskrivning av branschläget. Han vill dock understryka att problematiken är mycket mer komplex än så. Det är omöjligt att tillskriva ett fåtal rubriker någon generell utbrytarkraft.

— Det finns inga silverbullits i det här läget. Kanske är det inte heller det som menas, men det är svårt att över huvud taget ge tydliga exempel på åtgärder som gör att det blir bättre. Ett visst enskilt projekt kan behöva en viss typ av elhandelsavtal, och i ett annat projekt kan samma koncept vara helt fel lösning. Den ena kunden är inte den andra lik. Olika företag har olika idéer om vad en bra lösning är. Den ena banken har sitt synsätt och den andra förstår inte ens vad ett elhandelsavtal innebär. Varje marknad är unik. Och allt förändras. Hela tiden. Det rådande marknadsläget vid den ena tidpunkten kommer inte att vara detsamma vid nästa. Sedan är det ju helt rätt att den ekonomiska situationen är tuffare nu än den har varit. El- och certifikatspriserna har gått ner, sprungit ner kanske jag skulle säga, vilket har påverkat branschen avsevärt. Vi måste göra tusen saker bättre. Speciellt i den marknadsituation som är nu och framöver. Just nu måste vi vända på varje sten, allt måste optimeras. Och det för varje enskilt tillfälle! Om någon försöker kondensera ner det här till ett par övergripande lösningar så har de fel.

Vinden och kapitalet.

Magnus håller med om att det är viktigt med externt kapital, speciellt i dessa tider, men några snabba pengar finns inte. Ska man locka de starka investerarna; de större europeiska pensionsfonderna till exempel, är det ett måste att jobba storskaligt och långsiktigt, med hög kvalitet. Och vill man jobba storskaligt är det så klart bra att ha en trygg grund. Nordiskt Vindkraft har moderbolaget RES i ryggen som ingår i en familjeägd koncern.

— Moderbolaget är viktigt, det ger oss trygghet samt affärsmässig och operativ frihet. Tack vare det finns en uthållighet. RES har en stark övertygelse om att förnyelsebar energi kan, och måste, utgöra en avsevärt större del av framtidens energiproduktion än omvärldens förväntningar. Vi skulle aldrig tumma på kvaliteten i vår leverans genom att minska underhållskostnaderna. Dessutom har det aldrig varit någon guldrush i vindkraftsbranschen, med undantag av Finland just nu. Det har varit bättre tider, och nu är det lite sämre tider. I sämre tider affärs- och projektoptimerar man. Även vi. Bara för att vi har mamma i ryggen matas vi inte med silversked.

Needs or nice.

Att optimera är något som alla verksamheter skulle må bra av att bli lite duktigare på. En vanlig missuppfattning är att man slösar i goda tider, och att man måste leva på bröd och vatten i dåliga tider. Men optimering är en helt annan sak än att läsa en bantares bekännelser, menar Magnus. Han går fram till whiteboarden, tar fram en penna ur skåpet och drar ett tjockt streck från toppen till botten av tavlan så att barnteckningarna fladdrar till av vinddraget. På ena sidan skriver han ”Needs”, på den andra står det strax ”Nice”.

— Needs or Nice. Det är där all optimering börjar. Jag ska försöka ge ett tydligt exempel som kan återspegla hur det i grund och botten fungerar:

När vi bygger en vindkraftspark måste vi också bygga vägar. De används primärt under byggnationen, men även under hela parkens fortlevnad. Låt säga att vägarna under byggnationstiden måste hålla för ett axeltryck på 50 ton. I goda tider bygger vi vägarna så att de håller för det trycket under hela parkens levnadstid. Ifall det händer någonting allvarligt under den tiden, vilket det väldigt sällan gör, är det ju bra om man kan byta ut ett vindkraftverk utan att behöva förstärka vägen. Det är nice. Att optimera för sämre tider innebär att vi chansar att ingenting allvarligt händer. Vägen byggs bara för att klara det tunga axeltrycket i början. Vi minimerar således investeringskostnaden initialt men tillgodoser behovet. Det är needs.

Att på lång sikt ha en extra hållbar väg överstiger mervärdet av den initiala kostnaden i goda tider. Detta medför också att man får vägar som kan hålla även i eventuellt kommande dåliga tider. På ett sätt kan man säga att man affärsoptimerar även när man lägger lite extra krut på ”Nice” i goda tider.

Ut med det gamla, in med det nya.

Till år 2020 ska vi i Sverige ha lyckats smälla upp vindkraft som totalt producerar 30 TWh el. Det innebär att vi med all sannolikhet behöver trefaldiga vår nuvarande propellerarsenal på bara några år. Danmark producerar ungefär 14 TWh vindkraftsel på sin lilla plätt. Yta är dock inte vårt problem i Sverige, vi har plats för all vindkraft vi kan drömma om. Magnus menar att en av de större utmaningarna är ett föråldrat elnät, men att vi faktiskt inte har något annat val än att lösa det.

— Det finns en anledning till att vindkraften är det energiproduktionsslag som ökar mest. Det styrs av efterfrågan på el samt politiska mål och medel. Kärnkraften är snart på ålderdomshem. De gamla blir allt dyrare att hålla driftsäkra och det är för kostsamt att bygga nya helt enkelt. Anledningen till varför man avvecklar kärnkraften är helt enkelt att den inte är lönsam. Tro inget annat. Och vi har ett ökat behov av el i Sverige, i hela världen, och vindkraften är det billigaste sättet att producera ny el. Svårare än så är det inte.

Produktionen är inte utmaningen.

Med ett ökat beroende av naturkrafter som sol och vind ökar också behovet av att kunna sälja el när vi producerar ett överskott, och köpa el från motsvarande förnyelsebara källor när vi har underskott i Sverige. Den inhemska balansen kan vi kompensera med reglerkraft, till viss del.

— Betänk att vi i Sverige inte kommer att bygga ut vattenkraften och att kärnkraften på sikt kommer att läggas ner. Vi och hela Europa har ett föråldrat elnät som är byggt utifrån exempelvis kärnkraft, där man reglerar produktionen efter behovet vid källan. Det medför svårigheter för oss att utföra reglerhandel med varandra med hjälp av förnyelsebara energikällor som vindkraft där man behöver sälja överskottsenergin just när den skapas. Där finns den stora utmaningen om vi tillsammans ska kunna ta ett klimatansvar i Europa. Där och i gemensamma avtalsmodeller.

Blåser det i framtiden?

Förutom att vindkraften ger billig el, är den det minst sårbara alternativet, menar Magnus. Smäller en kabel i ett kärnkraftverk försvinner all den stora mängden el som just det kraftverket står för. På sekunden. Vindkraftsparkerna är många, små och utspridda. Går en propeller sönder märks det knappt.

— Jag ser positivt på framtiden, behovet finns där som sagt, så vi kommer att lösa allt. Vi måste. En bra trend är hela off grid-grejen. Att fler människor går utanför elnätet och producerar själva. Det är en maktförskjutning och det tvingar fram nya infrastrukturer. Men det kommer inte att definiera vår framtid. Storskalighet är ett måste om vi ska nå klimatmålen. Det enda jag är orolig för är om länderna runtom vår värld lyckas ta sitt gemensamma ansvar.

Jag hör ofta att man måste lösa alla krig och orättvisor i världen först, sedan kan vi ta itu med den globala uppvärmningen. Men vi måste jobba från andra hållet. Om det är någonting som kommer driva krig i framtiden, inom trettio år, så är det just klimatet. Torka, översvämningar… Vattentillgången är så avgörande för oss människor att vi kommer bli som uppträngda råttor i ett hörn.

Bödeln eller frälsaren.

När det kommer till kritan efter Parisbesluten, finns det stor risk att man inte tar de steg som är nödvändiga, fortsätter Magnus. Om man ska lyckas genomföra det som krävs måste man fokusera mycket mer på den här frågan än vad man någonsin tidigare gjort — man måste helt enkelt släppa fokus från någonting annat man också måste göra. Är man beredd på det? Överstiger viljan medlen? Enskilda nationer kommer att behöva krypa till korset och se till att göra skillnad. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det kommer att vara. Till och med i Sverige där vi har kommit långt med att förbättra vår klimatpåverkan, är det svårt att komma fram i frågan.

— Det kommer inte att funka om inte några få går i bräschen och tar riskerna i början. I slutändan är det de stora klimatpåverkarna som till exempel Kina, Indien och USA som kommer att behöva skruva mest på rattarna, men även många andra nya ekonomier som brassar på.

Man kan prata om ekonomisk orättvisa och obalans i världsutvecklingen hur länge som helst, fortsätter Magnus. Att USA borde ta det största ansvaret och att andra borde särbehandlas — det kommer inte att fungera. Förändringen kommer att kräva gemensamt ansvarstagande som genererar individuellt handlade, inte tvärtom.

— Det är det enda orosmoln jag kan se på himlen. Och det gör mig bekymrad, för det kommer att ha stor påverkan för hur mina barns eventuella kommande barn kommer att ha det. Vi som lever nu kommer inte att märka av det så mycket, men det är vi som i backspegeln kommer att vara bödeln eller frälsaren. Det är bara att välja.

Gör livet enkelt.

Hela energifrågan och dess mångfacetterade lösningar blir så oöverskådlig att den snabbt formas till en klump i magen för människan på gatan. Förutom att köpa el som betalar för förnybar energiproduktion och kryssa i rätt valsedel vart fjärde år verkar det inte riktigt finnas så många bra verktyg för den enskilde att påverka i det stora. Enligt Magnus har vi i vårt gemensamma samhällsbyggande ett ansvar att göra valen lätta för de många människorna, annars blir det aldrig någon förändring. Det går inte om vi alla ska sitta och analysera vårt enskilda klimatavtryck. Det ska finnas enkla val och det ska finnas tydliga incitament, menar han. Så vad kan man göra då?

— Man kan påverka transportsektorns utsläpp med ganska enkla grepp. Och det är bra, för den är en stor bov ska du veta. En sak som du kan göra nu, direkt, i morgon, nästa gång du handlar — det är att välja allt med svensk flagga. Eller ännu enklare, välj så närodlat det bara går, välj bort fjärrproducerat. Välj blomkål från Spanien denna veckan istället för broccoli från Nya Zeeland. Det kan så klart förenklas genom att kedjorna tvingar fram tydligare märkning, men det går att göra även idag. Så jobbigt är det inte mot vad det räddar.

En annan sak man kan göra är att ta cykeln eller åka kollektivt till jobbet, fortsätter Magnus. Att kallstarta två bilar varje dag får inte bara den lokala miljön att må dåligt — hela naturen får snart ett akut magsår som aldrig kommer sluta blöda. Men även här måste man göra det enkelt för folk att ta steget genom att skapa incitament.

— I Östersund har vi faktiskt ett riktigt bra initiativ som rabatterar vintercykeldäck och hjälm till dem som ställer bilen på vintern. Det funkar. Folk cyklar som aldrig förr — mitt i smällkalla Jämtland!

— Jag kan prata mig varm om vindkraft hur länge som helst. Men där har du två enkla val i vardagen som förbättrar världen oavsett. Långt mycket mer än om du släcker lamporna där hemma.

Det kan jag lova.